Axel Krogness: Subterranean lake

“The Swedish guitarist Axel Krogness has been living in London for a few years now, where he previously studied at the Royal College of Music. Today, he works as an educator, but primarily as a performing guitarist and composer. On this album, he presents his own music in an extensive, cohesive suite with no less than 21 parts that often flow imperceptibly into each other. The theme is connected to water.

The playing time is just under an hour, so it is a substantial, dreamlike deep dive into the title's underground lake and resembles the setup of a concept album that some of the 1970s symphonic rock bands (think, for example, Yes, or - why not - Bo Hansson) could have been guilty of. Even the title and the slightly fantasy-themed cover evoke such associations. The music is thus programmatic and rich in imagery, with a kind of ambiguous, almost fluid harmony with roots back in the late Romantic period, and to at least sometimes associate it with a work like Mussorgsky's Pictures at an Exhibition is perhaps not so far-fetched.

Often, each piece revolves around a melodic movement or some kind of musical question, which is scrutinized and developed as the piece unfolds. I sometimes think I hear echoes of other guitar compositions, but I can rarely quite place them. In any case, the result is beautiful and inspiring music, emotionally charged and inviting, where thoughts can wander freely through imaginative water landscapes. Listening attentively and undisturbed, preferably with a good pair of headphones, is recommended. The music takes its time to come into its own, and this requires a kind of matching state of mind and certain space.

On first listen, some passages felt a bit too drawn out, but that experience changed over time, in favor of understanding that what needs to be said here must unfold in its own time. The guitar playing is attentive and detailed, and a composer performing their own music is naturally a special circumstance—there should hardly be any misses in the transfer between intention and execution, nothing gets "lost in translation."

To compose such a large amount of music and to perform it convincingly oneself, that is a great, impressive, and brave achievement. Wonderful that there are musicians who can and dare!"

-ANGE TURELL

Swedish Guitar and Lute Magazine

2024

In Swedish:

Axel Krogness: Subterranean lake

" Den svenska gitarristen Axel Krogness är sedan några år bosatt i London, där han tidigare studerat vid Royal College of Music. Idag är han verksam som pedagog, men framför allt som konserterande gitarrist och kompositör. På det här albumet bjuder han på egen musik i en omfattande, sammanhängande svit med inte mindre än 21 delar som ofta flyter in omärkligt i varandra. Tematiken är kopplad till vatten.

Speltiden landar på strax under en timme, så det är en rejäl, drömliknande djupdykning i titelns underjordiska sjö och liknar upplägget för ett konceptalbum som något av 1970-talets symfoniska rockband (tänk till exempel Yes, eller - varför inte - Bo Hansson) skulle kunna ha gjort sig skyldigt till. Även titeln och det lätt fantasy-anstrukna omslaget ger sådana associationer. Musiken är alltså programmatisk och bildrik, med ett slags mångtydig, liksom glidande harmonik med rottrådar tillbaka i senromantiken, och att åtminstone ibland associera till ett verk som Musorgskijs Tavlor på en utställning är kanske inte så helt långsökt.

Ofta kretsar varje stycke kring en melodirörelse eller något slags musikalisk frågeställning, som skärskådas och utvecklas medan stycket nystas ut. Jag tycker mig bitvis höra ekon av andra gitarrkompositioner, men kan sällan riktigt placera dem. I vilket fall som helst är resultatet fin och inspirerande musik, känsloladdad och inbjudande, där tankarna kan vandra fritt genom fantasieggande vattenlandskap. Att lyssna uppmärksamt och ostört, gärna med ett par bra hörlurar, är att rekommendera. Musiken tar tid på sig för att komma till sin rätt och detta förutsätter ett slags matchande sinnelag och visst utrymme.

Vid en första genomlyssning kändes några passager lite väl utdragna, men den upplevelsen förändrades med tiden, till förmån för förståelsen för att det som ska sägas här behöver få veckla ut sig i sin egen takt. Gitarrspelet är lyhört och detaljerat, och att en kompositör framför sin egen musik är naturligtvis en särskild omständighet - det bör knappast finnas några missar i överföringen mellan intention och utförande, inget blir "lost in translation".

Att komponera en så här stor mängd musik och att själv framföra den övertygande, det är en stor, imponerande och modig bedrift. Härligt att det finns musiker som både kan och vågar!"

-ANGE TURELL

SGLS Gitarr och luta

2024